Med makalös teaterkunskap

Vår historia börjar när Carl Emil Anders flygare föddes i Malmö den 4 juli 1907. Ingen skulle någonsin komma på tanken att kalla honom Carl. Calle var det enda tänkbara. Hans sinne var barnsligt och hans kynne var danskt.

Fadern Carl var ”fruktad” teaterkritiker i Sydsvenska Dagbladet och den store Lars Hanson vägrade spela om redaktör Flygare satt i salongen! Modern Ebba, född Nordholm, var danska. Calle kallade henne Morsan. Eleverna kallade henne Tant. Professorn och målaren X:et kallade henne ”La Grande Maman Flygare”. Morsan Flygare utbildade sig till konsertpianist i England. Med tiden blev hon ett av Stockholms två original – Calle var det andra.

Calle kallades under sommarferierna hos morföräldrarna Klampenborgs skräck. Vid 10-års ålder skrev han en teaterhandbok och kallade sig Doktor Flygare. Som ung akademiker ledde Calle Stockholms Studentteater. ”Han var odräglig” sa Inga Tidblad. Calle höll med.

Calle och Morsan reste runt i Europa och såg teater så länge pengarna räckte. Calle var regielev hos flera av samtidens största, bland annat Max Reinhardt i Berlin. I Sverige lärde han sig mest av Gösta Ekman d.ä. som han kallade för Pappa. Övriga elever fick säga farfar. Calle hade en makalös kunskap i teaterhistoria och han talade dagarna i sträck utan att bli trött. En dag mötte han Sture Lagervall på gatan. ”Ursäkta” sa Sture ”jag hinner inte prata med dej nu, jag har repetition om två timmar.”

Calle blev balettkritiker och lektör i Englinds Teaterförlag. Han knöt nära kontakt med bland annat Hjalmar Bergman, Bertolt Brecht och Kaj Munk. (Han kunde Kaj Munks texter och H C Andersens sagor utantill på både svenska och danska.) Sina förälskelser underhöll han med att läsa Prinsessan på ärten för dem på nätterna.

Var Optimist!

1940 startade Calle Flygares Film & Teaterstudio. Calle behöll sin entusiasm livet ut. På rockslaget hade han en blaffa med texten Var Optimist! Han tutade i eleverna att de var världens bästa, och det trodde eleverna och därmed släppte alla hämningar.

Morsan blev kamrer och pianist på skolan. Kontoret bestod av en sliten handväska omvirad med ett gummiband. I väskan hade hon kontrakt och emellanåt lite pengar. Medan Calle undervisade läste Morsan deckare, lockade håret med en tång som värmdes över ett stearinljus och rökte cigarr som hon trädde på en uträtad hårnål. Samtidigt hällde hon eau de cologne över näsan. Den droppade på Poirot och Sherlock Holmes.

Calle och Morsan – ett enastående team

Calle och Morsan höll alltid ihop. I många år saknade de fast bostad och bodde på hotell. De åt på restaurang och åkte taxi. Det blev dyrt. Morsan skämde bort Calle å det vådligaste. Medan han undervisade satt hon bredvid och matade honom med Guldnougat. Calle pratade, Morsan matade. Calle sa ofta till sina elever ”Ni är strålande, fantastiska! Eller hur Morsan?” varpå Morsan svarade ”Naj” på klingande danska.

Att Morsan i sin ungdom var en firad skönhet i Köpenhamn var svårt att se på hennes äldre dar. Fordom uppvaktades hon av Kronprinsen, sedermera Kong Christian X. Nu gick hon i 45:ans gymnastikskor för herrar som hon putsade med skosvärta. Hon bytte klänning vart femte år. Svart siden. Hon satt i en stol och sov om nätterna.

Tidernas dyraste tandborste & Karl Gerhards nyårsrevy

Calle var egocentrisk och excentrisk. Han ritade själv sina kostymer och de blev därefter. Till sin stora kroppshydda valde han pråliga och storrutiga tyger. Efter en premiär med samma namn som följer, skrev Kar de Mumma att Calle såg ut som Ett hus med dubbel ingång. När Bengt Ekerot pikade honom för att ödsla med tyg skaffade han sig en swingpjattkostym med korta byxben!

Calle ansåg inte att elever som gifte sig skulle sluta med teater, vilket en del ändå valde att göra. Han utgav därför en broschyr med text och bilder som hette; Mina lovande elever som insomnat i äktenskap. När Calle var rekvisitör hos Gösta Ekman skulle han bland annat skaffa en tandborste till en föreställning. Han hyrde en i en antikaffär i Gamla Stan. Pjäsen gjorde succé och tandborsten kostade 25 öre om dan. Omräknat i dagens penningvärde kostade tandborsten flera tusen när den återlämnades.

På senare år började Calle promenera hemifrån Söder till skolan på Bryggargatan. När han passerade Skeppsbron lyfte han varje morgon på hatten för Gustaf III:s staty. Det är min skyldighet, sa han. 1948 utspelades Karl Gerhards nyårsrevy på ”Calle Flugigares Teaterskola”. Calle höll på att spricka av stolthet.

Teaterskvaller

Somrarna tillbringade Calle och Morsan på Bröndums Café i Köpenhamn och Bäckahästens uteservering i Stockholm. De kom till frukost och stannade till krogen stängde på natten. Här träffade han passerande skådespelare och elever och bjöd in dem till bordet. Stockholms teaterskvaller hade en pålitlig central!

En dag på Djurgården satt ett par herrar på en bänk. Den ene sa ”Där står Calle Flygare. Undrar om hans mamma lever?”. Morsan som satt intill dem på bänken och läste deckare, klappade mannen på knäet och sa ”de kan de banne paa at jeg gör!”. (Hon vägrade tala svenska trots att hon bodde här i 65 år.) När hon var upptagen svarade hon i telefon på följande sätt; ”Hold kaeft!” och la på luren.

När Tant Flygare dog trodde alla att Calle skulle gå under. Men tvärtom. Han klarade sig över förväntan och såg med tillförsikt fram emot ett återseende i himlen. Calle talade med sin Mor varje dag även efter hennes död.

Calle Flygare dog – Teaterskolan lever

Den 3 december 1972 dog Calle. Hastigt. Han var 65 år och pensionsåldrig. Med Calle som pensionär – det passade inte. Han dog mitt i sin lärargärning. Hans minne bevarar forna elever med leende tacksamhet.

Ett halvår innan Calle dog hade han dock överlämnat skolan till sin före detta elev och dåvarande lärare Daisy Jaqué-Eljas. Han ringde henne hem en kväll i april, vilket han gjorde varje kväll, men denna kväll blev en stor vänding för den forna eleven. Calle sa rent ut att ”antingen tar du över skolan eller så lägger jag ner den!”. Efter ett kort övervägande bestämde sig den då 31-åriga danskan, med redan då lång bakgrund inom balett, film och teater, att tacka ja! Mot att Daisy betalade en telefonräkning på 400:- fick hon skolan i gåva.

Calle och Daisy kom överens om att de inte skulle offentliggöra skolans övergång förrän Daisy fått möjlighet att arbeta en längre tid tillsammans med Calle – tyvärr blev det enbart ett halvår!

av Bertil Norström och Margreth Weivers

Calle Flygare Teaterskolan idag

År 2005 togs skolan över av Ann Granström Jaqué och Thomas Granström, som även är skolans VD. I augusti 2006, efter 11 år i Sundbyberg, flyttade Calle Flygare Teaterskola till egna lokaler på Västmannagatan 5 i Stockholm. Därmed är skolan åter i Stockholms innerstad, där Calle Flygare startade sin verksamhet.

Idag har Calle Flygare Teaterskola ökat och breddat verksamheten, så att den omfattar såväl teater, film som musikal. Förutom det välkända Skådespelarprogrammet, finns både längre och kortare kurser och utbildningar för barn, ungdomar och vuxna. På Calle Flygare Teaterskola brinner vi för våra elever, kurser och utbildningar. Och vi ser med glädje fram emot ytterligare 75 roliga år. Minst!

Information

Kontakta oss


Följ oss