Sannas passion för skådespeleri

[06/07/2023]

Jag heter Sanna Ansaldo och är 25 år från Stockholm. Svensk och italiensk. Jag hoppade på Calle Flygare vid 23 års ålder efter att ha studerat kandidat i marknadskommunikation och statsvetenskap.

Vilken utbildning gick du på Calle Flygares teaterskola?
Calle Flygares skådespelarutbildning.

Hur var utbildningen, vad läste ni och hur arbetade ni?
Vi fick lära oss allt ifrån gruppdynamiska processer och psykologin bakom att arbeta i grupp till teoretiska ämnen som teaterhistoria och studieteknik, men framför allt praktiskt arbete i skådespelarträning, sång och dans, röst och tal, praktisk metod där ämnen som var mer rörelsebaserade blandades med skådespelartekniskt.

Varför valde du Calle Flygare och vad var bäst med utbildningen?
Jag sökte till Calle Flygare när jag studerade min sista termin i statsvetenskap på Stockholms universitet. Parallellt hade jag då också ett mer "traditionellt" jobb på en PR byrå. Jag intalade mig då att jag sökte mycket på skoj utan att ha för höga förhoppningar. Jag hade inte skådespelat innan och visste inte mycket om branschen. Det har dock sedan barnsben varit en dröm att bli skådespelare och så här i efterhand ser jag tydligt att det var en dröm jag inte riktigt vågat realisera eller ens erkänna för mig själv att jag alltid haft. Så jag intalade mig att det var på skoj som jag sökte men när jag väl kom in blev jag alldeles till mig av lycka. Det kändes så rätt och självklart. Idag förstår jag att jag alltid haft både en längtan och dragning till att undersöka den kreativa konstformen och faktiskt arbeta med det på heltid men gjort val i livet som jag trott förväntats av mig. Jag kommer från en akademisk bakgrund med föräldrar som är professorer och där har det liksom inte varit tal riktigt om att gå en annan yrkesväg än den akademiska.

När jag kom in kände jag bara direkt att nu jäklar! Jag tror det hjälpte mig att jag var 23 år då jag hunnit ta en kandidatexamen i marknadskommunikation och var inne på att avsluta en dubbel i statsvetenskap. Den akademiska bakgrunden tillsammans med det faktum att jag också haft ett "ordentligt" jobb blev en trygghet att landa i "ifall att" det skulle visa sig vara något jag inte kände passade mig. Till saken hör också att jag sedan några år tillbaka vågat satsa och realisera en annan passion - yoga. Jag jobbade då och gör fortfarande som Yoga-lärare, också ett kreativt yrke som inte är traditionellt eller kanske ansett som "seriöst" alla gånger. Vägen till Yogan kom helt från mig utan någon support runt mig och är idag en så stor del av mitt liv och min identitet. På samma sätt som jag lät yogan komma in i livet valde jag nu att vara öppen för och våga även skådespeleriet. Redan från dagen jag kom in visste jag dock att jag var påväg i rätt riktning och jag är så glad och stolt att jag vågade satsa. Idag känns det självklart att jag ska arbeta med kreativt skapande och scenkonst. Det är min passion, det som gör att jag känner mig absolut mest levande och jag är optimistisk inför framtiden.

Hur var lärarna, klasskamraterna och lokalerna?
Lärarna var super. Alla yrkesverksamma, många examinerade från scenskolor runt om i landet. Lärarna har alla en lång erfarenhet av branschen och lyckas förmedla sina kunskaper på ett pedagogiskt sätt. Lokalerna är små och i ett källarutrymme vilket inte är optimalt men jag tycker att det fungerade bra. Stundtals blev det väldigt kallt och trångt, men jag stördes inte mycket av det.

Vad är ditt bästa minne från studietiden?
Det roligaste jag gjort under utbildningen är att helhjärtat, under två års tid, ha fått utrymmet och privilegiet att utforska min kreativitet. Att på heltid ha fått skådespela är faktiskt verkligen ett privilegium. Min klass har varit så viktig för mig och en enorm del av min upplevelse på Calle Flygare. Vi har en mycket tight och fin sammanhållning och otrolig tillit till varandra vilket är mycket tack vare utbildningen. Mitt allra bästa minne från studietiden måste vara slutproduktionen. Vi satte upp ”En Familj” under regi av Sofi Helleday. Hela processen och framför allt tiden på teatern innan och under spelperioden var otrolig. Så mycket lärdomar. Så mycket fina minnen, skratt, gråt, stress, ångest och massa massa kärlek.

Skulle du rekommendera andra att gå på Calle Flygare?
Om du brinner för kreativt skapande, skådespeleri, scenkonst så är Calle Flygare fantastiskt. Ett sätt att närma sig sina egna förmågor, utvecklas som individ och skådespelare tillsammans med andra likasinnade under guidning av erfarna och professionella lärare. Du kommer snabbt känna om det är något för dig eller inte, och då vet du.

Tror du att du kommer att plugga vidare?
Ja. Jag har tackat ja till utbildning i Perth, vilket innebär 2 års heltidsstudier på scenskola i Australien. Utbildningen är egentligen 3 år men tack vare Calle Flygare får jag det första året tillgodoräknat då mina två år på Calle adderar upp till det de på WAAPA lär sig första året. Jag väljer att studera vidare för att WAAPA utbildningen är en otrolig möjlighet att få lära sig mer och bygga på kunskapsbanken med skådespelartekniker. Jag ser det också som en möjlighet att ordentligt få lära mig skådespela på engelska som inte är ett språk som används på Calle Flygare. Jag vill även se och utforska branschen där borta. WAAPA utbildningen har mycket fokus på rörelsebaserad scenkonst vilket passar mig otroligt bra och kurserna som erbjuds känns väldigt lockande. Jag tror också att det stärker ens CV (framför allt internationellt) med en kandidatexamen i skådespeleri från en etablerad och välkänd Scenskola med många sökande och tuff konkurrens att komma in på.

Vilket är ditt drömjobb och vilka karriärmöjligheter ser du?
Jag har sedan start varit försiktig med att tänka just "drömjobb". Jag har ambitioner, riktningar dit jag vill, ett otroligt driv och en ambition att nå långt. Jag vågar både sikta och satsa (och misslyckas även om det kräver att jobbas på kontinuerligt). Men en konkret "drömbild" eller mål - tillexempel att vinna en Oscar - har jag inte trott på och gör fortfarande inte. Jag tror på att genuint följa sin passion och engagera sig i det man brinner för och älskar även om det såklart kan vara både svårt och tufft samtidigt. Att följa sin passion och vara närvarande i processen. Vart exakt (konkret / mål-mässigt) det leder vet jag inte men så länge passionen och viljan är sann vet jag att processen kommer ta mig långt och landa precis där den ska landa, när den ska landa. Jag hade innan CALLE FLYGARE ingen erfarenhet av skådespeleri. Nu efter utbildningen har jag absolut mest erfarenhet inom scenkonst och teater. Förutom den träning och scentid vi fått genom utbildningen - som är betydligt mer inriktad på teater än film - är jag med och verksam i ett teaterkompani. Vi satte upp en egenskriven pjäs som jag jobbade med parallellt med skolan. Den hade premiär i maj och spelades cirka 10 gånger på Teater Västman vid Odenplan.

Vi kommer att sätta upp fler pjäser tillsammans i höst vilket jag ser fram emot! Genom skolan får man ett nätverk, insikt i branschen, förståelse för att vägen till jobb är krokig och kan se otroligt olika ut. Jag upplevde inte att det fanns tid att engagera sig mycket i att söka jobb under utbildningen då den är heltid och faktiskt tar upp större delen av ens liv när man går den. Jag vet dock att ett par i min klass sökte kontinuerligt även under utbildningen. Jag lyckades komma över teaterkompaniet som jag nämnde tidigare av en slump, och det blev ytterligare ett fokus som jag valde att vara närvarande i och inte lägga för mycket tid på att söka utan fokusera på utbildningen. Skolan erbjuder kurser där man får riktlinjer för hur man går till väga när man söker jobb eller sätter upp eget vilket är positivt och en möjlighet in i branschen efteråt. De erbjuder även genom samarbeten med olika scenskolor runt om i världen auditions till dessa. Jag ansökte till en Scenskola i Australien - WAAPA i Perth, och kom in på den. Jag har tackat ja till utbildningen som börjar februari 2024.Nu har jag precis tagit examen och ska tillåta mig själv att vara lite ledig. Det behövs. Utbildningen är mycket krävande och intensiv även om jag njutit varje dag. Jag ska ladda batterierna och ha lite sommarlov. Jobbar som tidigare nämnt även som yogalärare så kommer under sommaren när jag inte reser att hålla klasser i Stockholm och jobba med mitt andra jobb som är sociala medier och content-skapande.

Får jag upp ett skådespelarjobb (inom film, TV eller teater) som lockar kommer jag inte dra mig från att söka det men de kommande veckorna och under sommaren kommer jag inte slå knut på mig själv för att snabbt hitta jobb. Det som kommer får komma. Jag tror det är viktigt att ha en sund inställning till branschen och ha andra intressen som man fokuserar på för att inte bli för manisk om jobb inte alltid kommer på rullande band. Jag gillar "go with the flow" som en generell riktlinje eller inställning för att - igen - inte slå knut på sig själv i en högt konkurrens-präglad och tuff bransch.